Kent Perssons debattartikel om moderaternas kommande satsningar på politik utanför storstadsområdena är en tämligen habil analys av moderaternas problem i det kommande valet. Det stora borgerliga partiet har svårt att nå till väljarna utanför tillväxtsverige. Och varför skulle väljarna där gå till moderaterna? Politiken de fört har ju helt och hållet förts utifrån ett storstadsperspektiv.
Nu har moderaterna insett detta, och bestämt sig för att satsa på spenaten. Det är inte så dumt tänkt. En strid ström moderater på landsbygd lämnar partiet för sverigedemokraterna. Socialdemokraterna, som är ett mycket trögrörligt parti, har tidigare visat att man inte är beredd på att bli angripna där man är som starkast. Först tog moderaterna arbetslöshetsfrågan, därefter arbetslinjen, nu vill man ge sig på de sista bastionerna – bruksorterna.
Ska man ta över där krävs en helt annan politik än ropen på valfrihet och skattesänkningar. I Borlänge och Åmål så vet man att det inte finns utrymme för 14 nya vårdcentraler och 26 nya skolor – där finns inte plats för en extravagant valfrihet. De är klara över att skattesänkningar inte leder till satsningar på deras orter. Moderaterna för en politik för sina vinnande kärnväljare – men behöver nu få stöd av de grupper som mest förlorat på regeringspolitiken. Det kommer bli många intressanta retoriska krumbukter kring detta.
Den mest troliga socialdemokratiska reaktionen lär väl vara att försöka förskansa sig i sina starka kommuner och landsting. Men moderaternas aviserade omorientering skulle också kunna användas till en socialdemokratisk offensiv i storstadsområdena. För slutsatsen moderaterna dragit – att de ska vara offensiva där de är som svagast – skulle också kunna vara en socialdemokratisk strategi. För även om väljarna i storstäderna är långt ifrån imponerade av en konservativ socialdemokrati så ser de ju dagligen hur grannar slås ut, hur försäkringskassa och socialtjänst jagar livet ur de som hamnat på obestånd, hur sjukvården används för att slussa resurser från vård till kapitalägare och hur segregationen ökat i våra skolor.
Jag är imponerad av moderaternas vilja till förnyelse och mod att sticka huvudet in i getingbona. Att vinna val handlar om att utmana sina föreställningar om var man kan lyckas och våga satsa. Socialdemokratin måste orka med samma förnyelse för att ta hem ett val i dagens politiska landskap. Man får lov att rulla lite för att hålla bort mossan.
Ps. Sen kan jag inte låta bli att kommentera nyheten om Carl Bildts spring hos de amerikanska myndigheterna under 70- och 80-tal: Fullständigt självklart är det anmärkningsvärt att en regeringstjänsteman läcker uppgifter om interna partiförhandlingar. Särskilt som kärnenergi har så stor både ekonomisk och säkerhetspolitisk betydelse. Vad visste hans chef om detta? Var Bohman införstådd med sveket mot regeringskollegorna?