Ur ett europeiskt perspektiv är de moderna republikanerna i Grand Old Party (GOP) en ganska obskyr samling reaktionära politiker. Teparty-gänget med Sarah Palin och Michele Bachmann i spetsen är ju bara clowner i europeisk media. Clowner med ambitionen att få tillträde till kärnvapenkoder.
Ändå finns det skäl för svenska socialdemokrater att titta lite närmare på GOP och dess politiska utveckling. Det finns nämligen en rad viktiga likheter mellan SAP och GOP. Några av dem sammanfattas väl här av den gamle näringslivs- och högerkoryféen Janerik Larsson. Nu behöver man inte bry sig så mycket om Larssons politiska analys. Den följer en gammal propagandalinje som högern kört med länge mot socialdemokratin – de som förespråkar minskade klyftor är omoderna. MEN man behöver ändå se hur SAP och GOP som tidigare etablerade maktpartier allt mer förlorat fotfäste under perioden i opposition.
Jag har skrivit tidigare om den intellektuella flykten från socialdemokratin och om hur illa vi handskas med den ideologiska skolningen. Samma fenomen har drabbat GOP. Jag har skrivit om hur svårt socialdemokraterna har att etablera sig i tillväxtområdena kring E4-Sverige. (Se den politiska kartan till höger över majoriteten i våra län.) Exakt samma problem dras GOP med som inte kommer åt väljarna i öst- och västkustens tillväxtbälten men står starka i stagnerande mellanvästern.
Politiska rörelser som hamnar i press har en tendens att försöka utmejsla det säregna och ”radikala” i den egna traditionen. Det är en väg som törhända skänker tröst hos de hängivna anhängarna, men hos väljarna fungerar det dåligt. Det tog Labour 18 långa år att förstå att vägen tillbaka till makt och inflytande var att knyta band med forskning och akademi, omfamna politik som väljarna omfamnat – även om man själv ursprungligen varit emot. Men när man gjorde det fick man en lång regeringsperiod på köpet av sina ansträngningar. Det tog moderaterna 12 år att göra samma resa och även de har fått bra betalt i form av växande väljarstöd.
Jag är inte särskilt intresserad av att GOP återfår stort inflytande över amerikansk politik, och därför ser jag gärna att tepartajarna får hålla låda i många år framöver. Men socialdemokratin behövs i Sverige. Inte för sin egen skull utan för att det måste finnas en motkraft till segregation och ökade klyftor i samhället om vi överhuvudtaget ska ha en möjlighet att få Sverige att må bra igen. Den motkraften kommer vi inte bli om vi inte orkar bryta oss in i hjärtat hos väljarna i E4-Sverige.